Regn och solsken
Det regnar, regnar och regnar. Nämnde jag regn? Jo det regnar. Men inte just nu. Hela dagen när solen var uppe öste regnet ner, och hela natten när solen var nere öste det ner. Och igår öste det ner och i förrgår om jag inte minns helt fel. Jag har varit inomhus och känner mig som en vampyr som bara kan vistas utomhus när solen gått ner. En vampyr, på det dåliga sättet. Tyvärr känner jag mig inte speciellt extraordinär på varken styrka eller smidighet just nu.
Jag tordes mig faktiskt utanför dörren för första gången på hela dagen nu på kvällen. Molnen hade skingrats och stjärnorna tittade fram tillsammans med månen som lyste upp vägen för mig. Jag satte koppel på hundarna och gav mig ut på en promenad som varade 60 härliga minutrar. Ibland är det skönt att gå. Idag var det skönt att gå.
Satte mig på en bänk i parken under skuggan av ett träd. Tänk att jag faktiskt bor i England. Tänk att jag faktiskt vågade ta steget och påbörja en av mina många drömmar. Creds till Mariafia för det.
Nu är det bara resten av livet kvar jag ska våga mig igenom.
Blickar ut över Nilen
Fan vad jag längtar tillbaka.
Tänk när jag ser tillbaka på den här tiden och längtar tillbaka. It's a good thing!
Nedräkningen börjar - Imorgon
Kan redan nu berätta mitt första delmål; Weekend i London med julshopping och fest.
I svenska tidningar läser man alla år; här är den bästa julshoppingen. Och London är tamejfan i topp 5 varje gång. Nu när jag faktiskt, FAKTISKT BOR i England så hör det lixom till, denna julshoppingen i London.
1 December imorgon. Självklart blir det automatiskt början på en nedräkning till att jag får åka hem till Sverige, förhoppningsvis VITA Sverige. Julbord, julbak, släktingar, släktingar och vänner. Ja tack! Tiden springer förbi och jag hejjar glatt på.
Helgen var... pengaslukande och därmed väldigt rolig och underhållande. Mötte upp Vikky i Ashford på kvällen och vi gav oss ut för att leta restaurang; Hittar vi inget så har jag en reservplan; McDonalds. Vi strövade runt lite och innerst inne visste jag att båda höll utkik efter ett stort gult M, vi hittade det och min reservplan gick åt skogen. De stängde klockan 8. Fredagskväll. Vi hittade Pizza Hut istället. Släng dig i väggen McDonalds!
Helgen. Förra helgen.
Idag kommer Viktoria och hälsar på mig. Hon stannar över helgen. Hon är en svensk au pair från Nottingham. Jag vet, det känns som att Nottingham ligger jääättelåångt bort och längst längst läängst upp i norra England. Men det gör det inte. Det ligger i mitten av England och tar ca 4 timmar med tåg. Ska möta upp henne inne i Ashford ikväll och så ska vi ut och käka något. Bra, för jag är jättehungrig. Bara 7-8 timmar kvar nu!
Jag har även lovat henne sovmorron imorgon bitti. Men högst till klockan 12, någon måtta får det vara. Efter att vi vaknat ska vi åka in till Maidstone och shoppa. Jag har inte köpt en enda julklapp ännu men jag har i alla fall ett humm om vad jag ska titta efter. Jag vet till och med vad jag ska ge värdpärona, tack och lov! Jag vet även vad jag ska få av dem; a ticket the horseshow/christmas-show in London!
Senare mot kvällningen ska vi till Tuulis nya lägenhet och byta om innan vi drar ut igen.
+ Linnéa ska möta upp oss för shopping, 3 svenska tjejer jippie!!
+ Får vi tid över ska vi se New Moon. Har baotast0ra förväntningar på den filmen efter att alla jag pratat med som sett den säger att den är bättre än ettan.
+ Tror att Rabea blir med ut ikväll och hon kanske har sin tyska vän Jannice med sig som bor i en by nära mig. (!!!)
Förra helgen var a blessing. Eller ja, kanske inte en blessing eftersom jag inte minns vad jag gjorde på fredagen, men på lördagen åkte jag in till Canterbury och shoppade med Linnéa. Canterbury är en jättemysig stad med många affärer. Jag köpte 3 toppar eftersom jag inte har så många... Köpte en partytopp eftersom jag ville ha något nytt på mig när jag gick ut på kvällen, men jag använde den inte. Jag tog en av mina svarta klänningar istället som jag har använd 100 gånger nu.
Vi satt även vid ett högt bord vid fönstret på Pizza Hut och tittade på människor, det är roligt. Mindre roligt är det när man själv är en av dessa människor som folk sitter och kikar på genom fönsterna. Jag får köpa en skylt att ha runt halsen som det står "TITTA INTE PÅ MIG" med stora bokstäver. Det lär nog fungera.
Pappa läser min blogg...
"Lars-Erik säger:
ok
hördududu
nej nu så
de var det värsta
jag vet visst
"
Nej... du gör ju inte det. Googel heter inte Googel det heter Google, slå upp det på Google om du inte tror mig eller du kan ju alltid testa Googel... Sådäså.
Pappa
Pappa över msn "slå på grön potatis googel"
Han tror att han är så duktig på datorer nu när han har lärt sig använda msn när jag har flyttat till England. Men som man säger "vill du låsas veta något om något du inte vet något om så var tyst och låt inte din okunskap försäga dig". Lär dig det pappsen, bättre lycka nästa gång!
Låtar som går på repeat
Jayne Sean - Down
Cheryl Cole - Fight for this love
Beyoncé - Videophone
Rihanna - Russian Roulett
Black Eyed Peas - Meet me halfway
Lady Gaga - Bad Romance
Chris Brown - I can transform ya
Jason Derulo - Watcha say
Ke$ha - Tik tok
JLS - Everybody in love
Alexandra Burke - Bad boys
And
Leona Lewis - Happy...
Tandfeén
Nu ska jag till puben en sväng med Tuuli. Bye.
Julkänsla
Jag är julsugen. Lyssnar på julmusik och i helgen ska jag och Linnéa åka till Canterbury för att utforska staden och julshoppa julklappar. Hoppas att det är kallt ute och att precis alla fönster är julpyntade med julglitter, julkulor och jultomtar. Sa jag att jag längtar efter julen? Vid jul åker jag även hem. Jag längtar efter fika på Winan, varmt vaniljlatté och mina vänner. Jag längtar efter Hedemora, staden som jag kan. Jag vet vart jag kommer om jag svänger höger, jag vet vart jag ska gå om jag vill ha t ex en ny tröja och jag känner igen människor på stan. När jag var hemma var jag sjukt trött på allt det där, men här borta då jag inte har någon aning om vart jag kommer om jag svänger höger, vet inte vart jag ska gå om jag vill köpa en ny tröja och inte känner igen människor på stan.. då, ja då uppskattar man faktiskt Hedemora en smula. Hedemora är mitt säkra kort; man vet vad man får.
Men nu är det inte så hemskt här heller. Har faktiskt träffat en del trevliga prickar. Och jag vet i alla fall att om jag svänger vänster, SEN höger två gånger så kommer jag till stallet.
Its the best food ive ever tasted!!
Precis vad jag behövde höra. Det är andra gången jag lagar mat åt dem. Men å andra sidan... med den mat de är vana vid så behöver man inte vara mästekock för att de ska gilla maten...
Stortjejen kom precis innanför dörren. Lillkillen springer ut i hallen och skriker "you need to taste the food!! it's the best food Ive ever tasted!!"
Kul :)
Frågan är hur jag ska kunna hålla det här uppe... förväntningarna kommer vara skyhöga i framtiden ;) Men det är ett kommande problem, idag ska jag njuta.
Jag saknar...
... min hund Vera...
min säng...
...mitt mitt. Här finner jag alltid tröst, lugn & peace!
...mitt hem...
...och min familj.
Maria
Klar med allt jobb nu på förmiddagen. Börjar kvart i 4 igen. Sitter just nu nere i tvrummet och slökikar på någon repris av X factor. Det är ungefär som Idol, men bara ungefär. Är inte så inne i det hela "X factor" grejen.
Jag borde egentligen göra något vettigt med min lediga tid t ex ta tåget och utforska Ashford lite mer eller träffa någon ny människa. Men jag orkar inte. Är inte på topp varken fysiskt eller psykiskt. Jag ligger precis på gränsen till att börja storböla. Jag tror det räcker med att jag slår i tån, inte hinner med det jag ska hinna med idag på mina 5 timmar eller att den söta killen på X factor åker ut.
Jag behöver bara en liten liten anledning för att släppa på tårarna.
Egentligen gör det väl ingenting. Jag har klarat mig bra hittills. Ibland behöver man tycka synd om sig själv ett litet tag för att sedan kunna ta sig i kragen, lämna sorgen bakom sig och börja se framåt, igen inte bakåt.
the weekend
Linnéa Maria är en jättetrevlig och söt flicka. Jag träffade henne för första gången i lördags. Vi åkte och shoppade i ett stort köpcentrum där dyra märken säljs billigt. Jag hittade ett glitter glitter glittrigt armband/halsband/diadem/vaddetnuänkanvara som jag gillar jättemycket. Ett ett riktigt diadem som ser ut som... ja, det är träfärgat i alla fall. Hon följde med mig hem på kvällen och tillsammans med Tuuli förfestade vi lite på våran våning sen tog vi tåget till Maidstone.
*dansa dansa dansa och jag leker paparazzifotograf*
Jag har ont i fötterna. Har inte så hög klack på mina stövlar men jag har dansat i dem 2 nätter i rad och gått hela dagar så det ontade en aning. Tuuli som hade high heels klagade också. Jag klagade också. Jag sa "my feets are killing me". Hon tittade ner på mina små klackar och sen på sina höga klackar och sa "if you complaine again, I will kill you!!". Hon är trevlig hon, den där Tuuli :) en rar liten vildsint finsk flicka.
Vi tog en taxi hem. Idag har jag och Linnéa inte gjort mycket. Traskat runt i byn, tittat på film och... ätit. Trevlig dag. Har fått mycket gjort känner jag. Har till och med hunnit med att se ett avsnitt av the vampire diaries och ett avsnitt av supernatural.
Nu ska jag se på filmen Australia och låta minnen strömma över mig. Eller säger man skölja? ne... eller?
& så ska jag såklart dricka lite Ribena blackcurrant.
Maria Linnéa & Linnéa Maria!!!
Social life
Det rullar på. Igår förfestade jag och Tuuli lite smått på våran våning. Sen kom hennes tyska vän körandes med bilen för att plocka upp oss. Hon kommer upp till oss en snabbis först och hela rummet fylls av hennes positiva energi! Fasiken vilken härlig tjej! Känns som att jag säger så hela tiden, men människorna här är så otroligt härliga. Och med andra au pairer är det så skönt, man har en gemensam grund; vi har alla lämnat våra familjer och flyttat till ett annat land. Det är när man gör saker man tycker om som man ofta hittar likasinnade.
Vi åkte i alla fall in till Maidstone och dansade hela natten lång. Skitkul. Skitbra kväll. Tyskan sa att hon och några till ska ut på lördag och att jag gärna får följa med. Det kommer jag nog göra. Med tanke på att Tuuli flyttar ut i slutet av månaden så är det bara bra att jag har skapat lite andra kontakter, speciellt med en som har bil, vet vart jag bor och kan komma och plocka upp mig när dte är dags för utgång ;)
Snart kommer en annan bil och plockar upp mig. Jag ska träffa en svensk au pair vid namn Linnéa för första gången. Var tänkt att vi skulle ses i Ashford men hennes familj ska på nåt tjoffsan så vi följer med dem istället för att sedan åka till Ashford för lite lördags shopping. Det är en sak jag har saknat. Bara kunna gå ut på stan med en kompis och spendera lite pengar. Inte för att jag har så mycket pengar att spendera... men ändå. Man måste ju prioritera. Och de där skorna måste jag ju faktiskt ha.
Messade lite med Helen och berättade om min helg. "Look at the girl with the social life!!" skrev hon. Och ja... jag är då helt klart på rätt väg :)
SAKNAR!!!
Mat & Jane Austin
Tog precis ett bad. Gud vad skönt det var. Varför har vi inte badkar hemma på gården i Sverige?
I alla fall. Inge mer jobb idag. Gud vad skönt. Eller jo föressten det är visst mer jobb idag. Jag ska vara barnvakt åt minstingen ikväll när resten av familjen ska gå ut på restaurang och fira min hostdad som fyller år idag. Men minstingen kommer sova hela tiden, hoppas jag innerligt.
Vilket för oss in på andra ämnet. Jag måste gå till lilla affären på hörnet och köpa något att äta ikväll. Jag kan mycket väl tänka mig att laga något enbart åt mig själv. Nemas problemas. Börjar hitta i köket, men inte pga matlagning, utan pga diskmaskinsurplockning.
Nästa vecka börjar mina dagar se ut som de faktiskt ska se ut. Hittils har veckorna varit lite speciella på grund av lov. nannys, sjuka barn osv. Så härmed ska jag laga mat (tea) måndag, tisdag och onsdag. Det ska väl gå bra. Hostmum bad mig skriva ner vad jag ska laga så att hon kan beställa hem ingredienserna från nätet... ??.... Ja, jag får inte köra bil här i England än eftersom det krånglade med försäkringen. Så jag kan inte åka till den stora affären och handla det själv.
Har även bestämt mig att läsa Jane Austin böckerna nu när jag är i England. Jane Austin bodde strax utanför Winchester och hade familj här i Kent förr i tiden. Har velat läsa hennes böcker en längre tid och tycker själv att det här är ett ypperligt tillfälle. Frågade min hostmum om hon hade några av hennes böcker, det har hon. Hela högen så det är bara att välja och vraka. Härligt!
En annan svensk
Fortsätter det såhär varje torsdag och fredag när min hostmum är ledig så blir jag tokig.
Fortsätter det såhär så kommer jag komma hem. I en likkista.
När jag kom ner imorse och läste på dagens att göra lista så såg jag "klockan 12 har jag bjudit över svenska Ylva på middag så ni kan prata med varandra"
Kul! Skulle vara ännu kuligare om hon hade frågat mig innan. "Ylva är en dam i min ålder som håller på med växter" berättar min hostmum.
Lillgrabben är hemma från skolan idag igen. Jag har knappt haft tid att titta åt hans håll för jag har haft så mycket annat att göra.
"Kan du ta upp dina saker på ditt rum?" frågar jag.
"Jag har verkligen inte tid med det" säger han då och fortsätter ströva runt i huset.
Ylva skulle komma kl 12 och jag hoppades på att hon skulle bli lite försenad så jag fick tid att hämta andan och kanske ta en snabb dusch. Men nu hörde jag precis en bildörr slå igen. Jag tittar ut genom fönstret och en dam i min hostmums ålder går över gatan med en stor växt i handen. Någon mer än jag som tror att denna dam kan heta Ylva och kommer från Sverige?
Nu när jag ändå är i farten...
Kyrkan i Charing...
Som också är en stor del av utsikten från mitt fönster...
En gammal bild av Charing
Är det inte en häst med vagn som står där? Nu är den sidan av gatan i alla fall full med bilar vars förare har stannat till en snabbis för att gå in i affären på hörnet..
Det sägs att huset ska vara över 300 år gammalt
Blandat
Stannade kvar hos Sofia till tisdagen istället. För när jag kom ner i lördags till köket så sa min hostmum att jag kunde göra det om jag ville. Det ville jag.
Så under lördagen bodde vi hos en tant på 35 år och tog hand om hennes hundar. En "valp" som var livlig och en smula galen och en jättegammal hund som var "blind och döv". Men hon såg både när dörren stod på glänt ut (för då var hon snabb som tusan att springa genom den) och när dammsugaren sattes igång i vardagsrummet så sprang hon därifrån. Sen tror jag att hon glömde bort varför hon sprang därifrån för 1 minut senare så kom hon in i vardagsrummet för att direkt se dammsugaren och springa därifrån igen.
Vi lagade tacos och på kvällen tog vi bussen till Southampton och gick ut på en club. Eller ja, 4 clubbar närmare bestämt. Innan vi gick ut så sa Emelie (Sofias vän) att många klubbar inte hade garderober för ytterkläder. Jaja tänkte jag och sa att "jamen det är ju svinkallt ute och alla britter kan ju inte springa runt utan jacka till och mellan klubarna". Men väl där så sprang alla britter omkring utan jacka till och mellan klubbarna i det iskalla vädret. Och där stod vi med våra vinterjackor. Letade i alla fall reda på en klubb där de hade garderob, så det löste sig. På söndagen satt vi inne hela dagen och tittade på Bridget Jones dagbok. Älskar de filmerna.
På måndagen gick vi ut på restaurang på kvällen och sen gick vi ut på en pub. Köpte en kanna med Purple rain och delade på. Det va gott men bestod mest av is och lila färg.
På tisdagen gick vi upp tidigt, följde barnen till skolan och sprang till bussen. Vi åkte till IKEA och jag köpte lite grejer till mitt rum. Vi åt köttbullar och kokt, KOKT potatis. Inge friterad eller oljad eller ugnad potatis. Vanlig, simpel, kokt potatis. Yummie.
Sen åkte jag hem. Fick byta på samma ställen som på ditvägen. Och det är London Victoria som är scary and hugh. Men det gick bra. Jag hittade nästan direkt efter att ha virrat runt och frågat närmare 15 människor om vägen...
...........
Har bestämt mig för att åka hem över jul. Visst visst jag går miste om jul i England och Wales och Leeds. Men dit kan jag åka en annan gång. Det är när man är borta från sina nära och kära som man uppskattar mest att få tillbringa tid med dem.
...........
Nu är Halloween över. Så nu är de flesta skyltfönstrena dekorerade inför julen. Idag har det satt upp små färgglada lampor hängandes över min lilla gata här i Charing. Blir nog görmysigt till kvällen.
...........
Jag har det kallaste rummet på övervåningen. När de andra tjejerna har flyttat ut så får jag välja vilket rum jag vill bo i. Men jag gillar ju mitt rum. Det har den finaste utsikten, det är det största rummet, har skrivbord, största garderoben, ljusa väggar osv osv. Fast ett av de andra rummen har ioförsig handfat och garderoben är hyffsat stor. Det har även en stor säng. Jag trodde att jag skulle klara av kylan eftersom jag tycker det är helt ok i sovrummet. Men det är freeezzing och det är än så länge bara mitten av november! Kan inte ens sitta i mitt rum i t-shirt utan att behöva linda in mig i täcket. Kanske jag kan byta nu till vintern... och sedan byta tillbaka till våren... ? ...
..........
Nu ska jag ut på en promenad med hundarna. Det är även Helens sista dag här så jag ska vara lite social med henne.
Sofia & Winchester
09.13 Charing - London Victoria 10.32
10.47 London Victoria - Clapham junction 10.52
11.12 Clapham junction - 12.05 Winchester
Sen bor Sofia såklart inte i Winchester town, så då blir det buss därifrån. Men Sofia kommer och möter mig så ska vi luncha någonstans också. Biljetten var inte kul att betala heller. £35. Och det är en enkel, gissar på att det blir lika mycket hem igen. Alltså en hel veckolön, enbart för biljetten...
Och att han sa att Clapham Junction typ var "den största tågstationen i världen" gör mig inte precis bättre till mods. Jag som inte ens ville byta tåg Borlänge - Falun hemma i Sverige...
Jul
Min hostmom frågade mig om jag ville följa med på en hästshow/julshow. "Ja" svarade jag och berättade att jag brukar åka på Globen Horseshow i Stockholm. "Hur mycket kostar det?" undrar jag.
.... "Det är ganska dyrt" svarar hon. *Nu utesluter min hjärna denna plan och lägger den på hyllan*. "Men jag är glad om jag får betala den åt dig" säger hon. "Som en julklapp" tillägger hon med ett flin.
Mja, kan jag göra henne glad genom att låta henne betala min dyra biljett så varför inte? Man är ju snäll lixom.
So London here I come!! Eller ja... snart i alla fall. I december.
& appropå jul. Jag har ett problem. Jag tänkte åka hem till jul om familjen skulle åka iväg någonstans. Och det ska de tydligen. De säger att jag gärna får följa med. De ska först till Wales i några dagar, sen vidare till Leeds. Där det både ska vara 50 årskalas, 60 årskalas och både min hostmom och lillkillen fyller år den 27de.
De säger även att det är ok om jag vill åka hem. Då kan jag vara hemma från den 20de till den 3dje. Så ska jag gå miste om Wales och Leeds för att fira jul hemma som jag har gjort i hela mitt liv eller ska jag fira jul här i England med andras släktingar? Svårt val måste jag säga. Om jag inte åker hem så kommer förmodligen vissa ur familjen hit nångång i december. Men tror det skulle vara skönt att få komma hem ett tag. Och stannar jag här ett år så kommer jag säker få följa med till Wales en annan gång eftersom de har släkt där. Tänk er Waaales vad mysigt.
Får se hur det blir. Ikväll blir det i alla fall bonfire och imorrn bitti åker jag till Sofia!
Kör på vänstra sidan av vägen och lite information om läget i huset
I alla fall, körskoleläraren var jättesnäll och han berömde mig för min engelska. Det är kul att få beröm för den, eftersom det är kul att få beröm.
Sen att jag höll på att krocka med en lastbil i rondellen (han blinkade inte) och stötte i en kant (som man inte såg då den var täckt med löv) behöver vi inte gå in på. Han sa att jag borde få en stjärna och var en utmärkt förare. Men eftersom min hostmom har en gammal London taxi som hon vill att jag ska köra så tycker han att jag ska få träna med min hostmom att köra just den bilen, då den är litye speciell. Yiha, precis vad jag behöver. Inte nog med att jag ska köra på fel sida av vägen och sitta på fel sida i bilen, jag ska också köra en konstig bil... som inte ens Helen vill köra. Å Helen är van vid felsidaavvägenkörandet.
En till sak som var bra med denna körlektion är att vi åkte runt i Ashford så körläraren visade mig vart allt fanns; bowlinghallen, simhallen, sporthallen, biografen, parkeringshuset, shoppingställerna och tågstationen.
När jag kom hem vid 10 så var Lyn här, den andra nannyn. En sån jädra gullig tjej. Hon ska ha minstingen hos sig mån-ons dagtid och hon sa åt mig både att jag fick komma hem till henne och att vi borde åka in till Ashford någon dag.
Detta hus är ständigt fullt med människor and I love it. Det är hostdad, hostmom, 3 barn, June - städerskan, Helen & Lyn - nannysar men Helen slutar nästa vecka. Det är Tuuli och Becky, tjejerna som bor på min våning. Men Becky flyttar ut inom 2 veckor och Tuuli inom en månad. Jag tror att familjen kommer hyra ut ett rum till någon annan, men jag vet inte till vem än. Å jo, sen är det trädgårdsmästaren Neville, han är här på onsdagar. Det är lite svårt att hålla reda på när alla är här och inte här. Men det är kul med liv i huset, så jag behöver aldrig vara själv, om jag inte vill det såklart. Då är det bara att gå upp två trapor och jag har ett rum, toalett och kök. Själv, på dagtid i alla fall. Och ja, min hostmoms mamma Elisabeth är här lite då och då och en gulligare dam får man leta efter.
Kunde inte ha fått en bättre start på min Englandsvistelse.
Mitt första besök på en engelsk pub
Vi gick till puben. Tog hela 3 minuter tror jag. Sen beställde jag en cider. Det var en stor cider. Det var en mysig pub, men inte den engelska/irländska/scottska puben jag hade föreställt mig med mörkt trä, tjocka gubbar, spöregn och får som betar på gröna kullen utanför fönstret. Det var en mysig pub och vi valde bordet vid hörnet som våran sittplats. Tuuli satt med ryggen mot väggen och jag med sidan mot folket. Så det var Tuuli som upptäckte de 5 dreglande brittiska killarna som satt två bord ifrån oss först. Jag, som satt och pratade på som en tok upptäckte inte dessa killar förns jag reste mig, satte på mig jackan och skulle till att gå. Jisses, jag är glad att jag inte såg dem tidigare för då skulle jag ha varit alldeles för generad för att kunna föra ett samtal.
Men kul hade jag.. och trevligt. Jag va lite orolig att vi skulle ha svårt för att hålla samtalet vid liv, men det var inga problem.
Hon frågade hur min cider var, som hon hade rekommenderat. Jag sa att den var helt ok, men att den inte smakade så mycket. Då berättade hon att det är för att cidern här normalt inte har någon flavour (sorry för engelskan, hittar inte ordet på svenska). Det kan jag tycka är lite konstigt? Jag trodde england var före Sverige på... allt? Förutom sund förnuft då vill säga :-)
Imorgon klockan 09.00 ska jag vara klar för min första körlektion i England. För första gången i mitt liv ska jag köra bil on the left side of the road. Hoppas att det går bra. Å vet ni vad? Körskoleläraren kommer till vårt hus. Händigt va! Oj vad shoppingsugen jag är. Appropå ingenting... Har hittat ett par skor och ett par bruna stövlar inne i Ashford som jag vill ha. Vi får se om de hamnar i min 4 meter långa garderob eller inte. Förmodligen gör de det, för min garderob skriker tooomt t-ooo-oo-m-t.
SCHEMA OCH POPPYDAY
Hur ser mitt schema ut de närmaste dagarna då? Jo. Jag måste nog ha det slappaste au pair schemat ever.
Min hostmom har fixat så att Helen ska jobba nu dessa två veckor för att ge mig "övergångsveckor". ? . Jo alltså, jag kommer jobba ca 2-3 h om dagen i 2 veckor. Kanske mindre, kanske kanske lite lite mer. Min hostmamma vill att jag ska få chans att lära känna omgivningarna runtomkring, byn, städerna och ha tid att leta efter nya vänner. Hur schysst är inte det på en skala? Svar: Superduperschysst.
Men hur blir det med lönen då tänker ni... Jo, jag jobbade ganska mycket på lovveckan, vilket var förra veckan. Men fick ändå bara £70. Så även om jag inte ens kommer i närheten av de timmar jag ska jobba en normal vecka de kommande två veckorna så kommer jag att få £70 i veckan. Och jag kan inte klaga, för arbetet förra veckan bestod mest av piknik vid Leeds castle, tripp till havet, Halloweenfest osv osv.
På söndag är det Poppyday or whatever they call it. Familjen ska till faderns bror i London på Bonfireparty och har erbjudit mig att följa med, eller bara få gratiskjuts in/hem till London. Kan ju inte klaga på det, men skulle gärna vilja ha någon med mig och tralla runt och kolla på marschen.
Den här Poppydagen är alltså en jättestor dag där de minns 1a och 2a världskriget. Människor i hela England går runt med små röda pappersblommor på sina kläder (ungefär som rosa bandet i Sverige). Blomman de bär på kallas Poppy. Poppy är en symbol för platsen i Frankrike som väldigt många britter miste livet vid i kriget.
Så det är en baotagrej det här. Tydligen. Skulle vara väldigt roligt att se, men har än så länge ingen att gå med. Har försökt få tag på Sofia, men hennes mobil är inte kontaktbar? Why? Och Sofia, läser du det här; Jag har bytt nummer. Kolla facebook.
11 november.
MÖRKER
Jag kan inte påstå att jag är rädd för mörkret men jag har även en tendens att försätta mig själv i kniviga situationer + att jag är ett fan av horror movies.
Jag går över kyrkogården, precis som vanligt. Tänker att det är en fin kväll och inte allt för kallt. Sen tänker jag att oj, jag är omringad av döda människor... jag tycker att jag av sunt förnuft bör vara rädd, men icke sa nicke. Bara för att kyrkogårdar är läskiga i skräckfilmer när döingarna plötsligt kommer till liv, så måste jag säga att de är väldigt fridfulla i verkligheten.
När hundarna däremot började skälla på något/någon som står i mörkret under den stora eken 8-9 meter från gången blir jag lite räddare. För hundar skäller väl inte på absolut ingenting? Det gör de inte ens i skräckfilmer. Ökar på tempot lite och inser att den väg jag nu är på väg in på är en liten gata med 2 meter höga träväggar på sidorna. Och för att sätta pricken över i:et inser jag i samma ögonblick att det är fullmåne ute. Hurray for me!
Men som ni märker så sitter jag här och skriver, så död är jag inte. Inte ens skadad, om man bortser från det lilla skärsåret jag fick på tumen tidigare idag.
Känner jag mig rätt så kommer jag förmodligen ta samma runda, ungefär samma tid imorgon också.
Helen
När jag kom ner igårmorse så var minstingens nanny här. En knubbig dam på 37 år med krulligt, ljusbrunt hår ner till axlarna. Vi börjar med artighetsfraserna såsom hej och hur står det till. Men efter 10 minuter känns det som att jag har känt kvinnan i hela mitt liv. Så full av energi och vi pratar nu som att vi har känt varandra i flera år, inte i 2 dagar. Så igår var jag, Helen och June (städerskan) ensamma hemma med minstingen och vi tjattrade på och hade oss, "tjänstefolket" i huset. De sa nästan genast "ooh, she will fit in just perfectly" om mig, vilket får en att känna sig ganska väl till mods.
Men här måste jag även tillägga att jag älskar familjen som jag har hamnat i och jag känner mig inte alls som nå tjänstefolk när jag är med dem.
Idag jobbade jag ca 2 timmar. 2 promenader med hundarna, 1/2 h x2. Och en timme nu på kvällen. Vilket betyder att jag var ledig hela dagen i princip. Så Helen, som skötte om minstingen föreslog att vi skulle ut på stan i Ashford och titta runt lite. Hon var till extrem stor hjälp när jag skulle fixa mitt nya engelska nummer, efter det gick vi lite i affärer och sen bjöd hon mig på kaffe latte på Starbucks. Jag sa "how much did it cost?"
"I have no idea."
"Oh c'mon, are you sure?"
"have no idea what you are talking about"
Hon är världens goaste. Och världens hjälpsammaste. Hon har gett mig flera adresser på internet som vi hoppas ska hjälpa mig att komma i kontakt med andra au pairer/nannys i närheten och just nu fick jag ett sms av henne "hope the children have stoped crying and you now have some peace&quiet"
"I hope the children will get to school tomorrow"... Vilket innebär att vi bara har minstingen, vilket innebär att hon kan visa mig en annan stad, vilket innebär mer shopping och kaffe latte ;)
Synd bara att hon bara jobbar imorgon och mån-ons nästa vecka. Sen ska hon sluta joba för familjen och Lynn, en annan nanny ska ta över. Jag är dock säker på att våran vänskap inte kommer ta stop i samband med hennes jobb. Hon är för jädra härlig!
SPÖREGN & STARK VIND - THIS IS ENGLAND
Och såklart har jag fönstret öppet så att jag kan ha en varm kofta på mig... Alltid fönstret öppet, om så bara liteliiite...
Idag har jag varit här exakt en vecka. Förra söndagen kl 10 åkte jag hemifrån för att bege mig till Arlanda, för att sedan flyga till Oslo, för att där byta flygplan och åka till London, Gatwick.
Jag har egentligen inte längtat hem så mycket ännu. Jag har haft fullt upp och knappt haft tid att tänka. Inatt sov jag djupt och drömde att jag var hemma, med inga bekymmer i världen var jag ute och gick med min hund Vera. Jag var så säker på att jag var hemma, att när jag vaknade till och upptäckte att så var inte alls fallet blev jag en smula besivken.
Men jag får inte glömma bort att även om det var mysigt att vara "hemma" igen så var drömmer vilseledande. Vore jag hemma nu skulle jag inte strosa runt utan några bekymmer alls. Jag skulle förmodligen gå runt med smått panik och undra "vafan gör jag hemma?!".
Jag är bara ung en gång. Och jag är bara i den här punkten i mitt liv en gång; har nyss slutat skolan, har inget arbete, ingen kille, sjuk förälder eller några barn som håller mig fast hemma. Jag är i en punkt i livet då jag bara kan tänka på mig själv, och skulle jag utnyttja denna tid till att bara gå hemma skulle jag aldrig förlåta mig själv. Eftersom det är sånt här jag vill göra.
Visst, dagarna här kommer definitivt att bli en vardag. Men jag gör ändå något annorlunda. Jag är ändå i ENGLAND. Och jag tror att bara det är en stor sak som kommer hjälpa mig att stå ut när jag kanske inte mår riktigt lika bra som jag mår nu.
JAG BOR I ENGLAND!! Woah.
Men kommer det regnar det varje dag så flyttar jag nog härifrån...
OCH ÅKER TILL AUSTRALIEN ISTÄLLET
