February, 20
Låg vaken till 2 och tittade på skräckis. Vaknade upp vid 10 med solsken utanför mitt fönster. Äter svensk frukost: knäckebröd och gröt. Kl 2 ska jag träffa Franzi och vi ska gå i affärerna här i downtown, även kallat Five corners.
Nu ska jag ta med mig Booster ut på promenad i solskenet. Booster som jag har börjat kalla för Poopster eftersom han jämt bajsar.
Min cam har gett upp. Finns inte ens en smula liv i den. Så... inge mer Skype. Men vi hörs ju till sommar'n!
February 19th 2012
En såndär dag då jag helt enkelt inte bryr mig. Jag bryr mig inte om att jag går runt på stan med för stora jeans. Inte bryr jag mig ett skvatt om att jag sitter ensam på ett café. Jag kan inte bry mig mindre om att jag är osminkad. Att jag spenderar nästan 200 dollar på saker jag inte behöver rör mig inte i ryggen. 2 små högtalare som jag kan koppla in ipoden i för tillfällen när jag och mina vänner vill ligga ute i solen, rosa rosor som inte ens doftar eftersom de är gjorda av plast, tidningar, en dyr skrivbok, smyckeshängare, nya smycken att hänga på min nya smyckeshängare, små små plastflaskor med cola för dagarna då jag och mina kompisar ska ligga i solen och lyssna på musiken som ska strömma ur mina nya högtalare, Wasa knäckebröd och vit ost. För att bara nämna några saker jag köpte. Jag kommer förmodligen inte ångra mina köp tills dagen jag inser att jag inte har råd att åka på weekendresa med mina vänner och måste stanna hemma istället. Den dagen kan jag åtminstonde titta på mina plastrosor och mina högtalare kan jag låna ut till mina vänner så de kan ligga i solen och lyssna på musik.
Hot tub
Fredagkväll. Regnet öser ner ute. Värre än vanligt. Jag springer ut till bilen med sportbagen över axeln och huvan över huvudet. Svänger förbi Starbucks för en kaffe trots att klockan är över 7 och sipprar på min varma latte hela vägen hem till Marianne. Väl där går vi ut på altanen och gör upp en brasa. Med vinterjackorna på och inlindade i filtar sitter vi i de stora stolarna och grillar korv och marhmallows. Vi skrattar, vi fryser, vi pratar och vi myser av att sitta torra framför brasan och se regnet ösa ner 2 meter bort.
Jag grillar korvarna svarta och brödet för länge, men inte brydde jag mig om sådana små missar.
Vi går in, byter om, går ut på altanen igen, sätter på musiken, tar en varsin cider och hoppar i hot tuben. Där sitter vi som drottningar mitt i natten och njuter av livet. Precis som det ska vara.
20 minuter senare springer vi in i det stora huset igen. Våra blöta fötter klapprar mot marmor golvet i hallen. Vi byter snabbt om till mjukis kläder och lägger oss sedan raklånga över den breda sängen. Jag känner inte mina ben längre. Vad otroligt avslappnad man blir av ett varmt bad. Jag blundar. Det enda jag hör är mina andetag, Mariannes andetag och regnet som faller ner över huset. Där ligger vi, i säkert 20 minuter och bara lyssnar.
Sen går vi ner och jag kurrar upp mig i ena hörnet av den giganstiska soffan framför den stora tvn som visar inspelade The Grammys, Adele är helt fantastisk. Ett glas vin i ena handen och den andra handen nergrävd i popcorn skålen. Däckar på vänstra sidan av sängen tre timmar efter midnatt.
Schysst kväll.
Så vad gör man i Kanada då?
Man grillar korv
Man festar
Man sitter inne framför brasan när det snön faller ute
Man sätter upp brev från mamma på väggen när man längtar hem
Man bygger snögubbar i parken
Man åker till Krossiant Café och provar ananas latté
Man blir blöt i ögat av en text på en vägg
Man åker till Walmart & spenderar pengar som borde sparas
Man är ute de få dagarna solen skiner
Man träffar åsnor lite här & där
Man bakar Annis havrekakor
Vi sover på bänkar
& spelar baseboll mitt i natten
Vi njuter
Vi tubar
Vi hälsar på Whistler
Vi chillar på de olympiska ringarna
Vi tar hand om varandra
Vi har världen som lekplats
Vi älskar
Sa jag att vi njuter?
Och jag lever. Här på min lilla gata efter Chilliwack Central
Och vad äter man i Kanada?
Hamburgare och Root Beer.
Pommes som ser ut som skrattande gubbar.
Blåbärs bagel med sallad.
Våfflor med blåbär och sirap.
Vegetarisk hamburgare från A&W med gratis bbq dip
Hemmagjorda ants on a log; selleristavar fyllda med jordnötssmör toppat med russin. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag älskar eller hatar det.
Så gör man tappra försök att vara den svenska man är...
...och köper knäckebröd från IKEA som smakar pyton.
Sen hittar jag Wasa knäcke, som smakar gammalt.
Då gör jag gröt istället.
& bakar scones.
Trött som man är på allt halvfabrikat gör man en hemmagjort äppelkaka. Med fabriksgjord topping...
Naturligtvis är det här det enda jag har ätit sen jag kom till Kanada.
;-)
Vancouver Aquarium
Söndagen den 5 februari 2012 hände något speciellt. (Och jag pratar inte om Bebbens arrival eftersom jag fick reda på det DAGEN EFTER, FET PIK!) Jag åkte med, Taci, Franzi, Marianne och Amanda till Vancouver. Vi åkte till Vancouver Aquarium som är ett Aquarium i världsklass. Det verkar vara väldigt mycket sådant här. Gör BC (British Columbia) något så är det ofta i världsklass. Whistler, Aquarium, East Cost Trail, naturen, kayakingen, valarna, Capilano Bridge osv osv.
Jag fick fina minnen och några schyssta bilder med mig hem.
På aquariumet såg jag även min första 4D föreställning. 4D undrar ni då. När bläckfiskarna fladdrade med sina armar så kände jag något som fladdrade över mina vader. När valarna hoppade högt och slog ner i vattnet blev jag alldeles blöt i ansiktet, när isbjörnarna vandrade över Arktis så blåste kalla vindar över biosalongen och såpbubblor fyllde luften. När en haj hoppade och attackerade en säl från ingenstans så fick jag en hårt knuff höger om ryggraden.
4D people.
Sightseeing in Vancouver 28/1
Så vi tog bilen och drog till Vancouver för dagen. Taci som körde, jag, mexikanerna och Aileen. Köpte dagsbiljett för bussen som gick loss på 9 dollar och förflyttade oss från ena stället till det andra. Vi besökte bl a Canada Place och English Bay. Vi snurrade runt Stanley park och åt på våran stammis pub på Granville Street. Skön dag. Avkopplad.
Som perfekt avslutning på dagen får vi punktering på högra bakdäcket.
Det här fixar Maria. Som saknar att få händerna smutsiga.
Carpe Diem
Och där sitter ni. Där hemma framför datorn och klickar er in på min lilla blogg. Och så kommer det här;
Idag när jag skulle köra barnen till skolan så hade tåget stannat över vägen och bommarna blinkade röda. Jag vände om och hoppades på att Yale Roads järnvägsbommar skulle vara uppe, men det var de inte. Tåget sträckte sig dit också. Och en stor fet orange skylt stod vid sidan av vägen med texten "ROAD CLOSED" följt av en annan stor orange skylt med texten "ACCIDENT". Nu känner jag att det fladdrar till i magen av obehag. Olycka och ett stillastående tåg mitt i stan klingar dåligt i mina öron.
Jaha, vad gör jag nu då? Jag måste till andra sidan järnvägen för att komma till skolan. Jag vänder om igen och följer efter en annan bil som har vänt om. Eftersom de har vänt om betyder ju det att de också vill till andra sidan, och förmodligen har en annan väg på G. Det hade bilen och 10 minuter senare så var jag på rätt sida av järnvägen. Nu är vi 20 minuter försenade till skolan och väl där möts vi av en skylt som säger att klassen är full för idag, men vi är välkomna tillbaka en annan dag. Jo man tackar. Tillbaka till bilen, lassa in ungarna och beger oss hemåt. På radion berättar de att ett tåg står stilla efter Young Road efter att ha kört över en gående, som naturligtvis dog. Tågen som går genom stan är minst sagt långa, stora och tunga. Här har någon precis förlorat livet och mitt största bekymmer är; jaha hur ska jag nu få barnen till skolan? Vad konstigt. Vad konstigt det är hur livet bara går vidare för resten av världen när denne mans anhöriga aldrig kommer att bli detsamma.
Jag har gått och tänkt på det här hela dagen. Den här mannen var 49 år gammal och förmodligen på väg till jobbet. Och så slutade hans liv bara sådär. En helt vanlig onsdagsmorgon i februari. Dan efter Alla hjärtans dag. Hit by a train, bokstavligen.
Ta hand om idag för det är den bästa dagen vi kan få.
Och nu undrar ni vad jag gjorde resten av dagen istället för skola? Jag ringde Taci och hon kom över med sin unge. De lekte för fullt och jag och Taci kunde sitta och prata. Sen gick vi till parken och satt i solen ett litet tag. Taci åker vidare och efter ett tag skickar jag ett sms till henne; Bring me coffee. 20 minuter senare kommer hon förbi med kaffe från Tim Hortons. Vart jag mig i världen vänder hittar jag så goda vänner.
Nu har jag fått skriva av mig lite. Tack tack.
Nästa inlägg är förmodligen lite mer glatt, och intressant för er där hemma. Kram på er och var försiktiga. Speciellt när ni ska över järnvägen!
BEBBE
Jag har blivit moster! Va, vilken konstig känsla. Ännu konstigare känns det att mamma och pappa inte bara är mamma och pappa längre. De är mormor och morfar, en ny titel att leva med resten av deras liv. Nej, resten av Bebbes liv. Jag är så glad! Och ett barn är den finaste gåvan en familj kan få ta del av, det känns ända in i själen. Tack Malin & Avni! Bebbe kommer bli så bortskämd med kärlek, precis som det ska vara.
Första fotot efter att vi fått besked om att Bebbe är på väg. "Nej det här kan väl inte stämma... Va... (tittar tusen gånger på förpackningen för att försäkra oss om att 2 sträck verkligen betyder positivt...) Vadå 99% säkert... Vadå ska du ha barn?"
Svaret var JA Och 9 månader senare (eller ja, 7 månader efter detta foto tagits) så kom den här saken ut;
Och jag är så stolt, jag förstår inte ens varför! Vad har han åstadkommit liksom? ;-)
Tänk va, nu har vi en ny familjemedlem, en till människa att älska till våra själar upphör att existera.
Chilliwack
Hej!
Idag jobbade jag till 12. Efter det kom Franzi och Marianne hit. Jag stekte en hamburgare och åt gårdagens hemmagjorda potatismos, som smakade väldigt svenskt, sen drog vi iväg i solskenet. Helt fantastiskt underbart vad man uppskattar sol och 13 plusgrader när man är van vid antingen regn eller slask och runt 0an. Vårkänsla så mycket att fötterna lyfter från jorden en smula, eller två.
Här nedan har ni ett kort filmklipp spm jag spelade in när vi följde Chilliwack Central road ut ur Downtown och citykärnan. Så här ser mitt tillfälliga hem ut. Och jag älskar det.
Kram!
