Tinytreasures

Nu folket har jag bade bra och daliga nyheter. Vet inte vilka jag ska ta forst eftersom alla i alla filmer alltid svarar olika pa fragan; vad vill du hora forst?
Men eftersom ni antagligen redan har forstatt en av de daliga nyheterna (om inte; som ni kanske ser anvander jag mig inte av de 3 sista bokstaverna i det svenska alfabetet. Och det ar inte for att jag tycker det skulle vara en kul grej sa fortsatter jag med dem.

Daliga nyheter:

• Min sladd till datorn som jamnt och standigt laddar mitt batteri ar trasig. Sa nar jag nu vill ladda batteriet till min dator ar det en tuffare uppgift an att bestiga Mount Everest. Det ar alltsa inte omojligt, men svart (och det dar ska inte vara fargen svart, tank er en runt ring ovanfor a:et).
• Min kara mobil som jag haft i 3 ar tog i forrgar sitt sista andetag. Batteriet dog och sen dess har jag inte lyckats puffa liv i den stackars lilla roda saken. Begravningen ar pa onsdag kl 15.00, ni ar hjartligt valkomna.
• Min kara mobil var mer an en mobil, van och tillgang till omvarlden (nu nar min dator ar dum), den var aven min vackarklocka. Sa igar fragade jag om familjen hade en jag kunde lana, icke sa Nicke (Nick) men jag fick lana min hostmoms BlackBerry. Ingen av oss forstod oss riktigt pa hur alarmet fungerade men vi gjorde ett tappert forsok. Jag sa pa skoj "well if I'm not in time tomorrow you know why". I morse var jag inte i tid men inte av den anledning ni tror, aven fast klockan aldrig ringde. Jag vaknade vid 7 av mig sjalv, skulle borja jobba vid 7.15. Ligger och drar mig i sangen till 7.10 (klockan har annu inte ringt). Da ropar min hostmom for att se om jag ar vaken. Klockan pa BlackBerrien gick fel. Den var inte 7.10, den var 7.35.
• En till nackdel med min mobils tragiska bortgang ar att jag inte har nagon kamera over huvud taget. Min nya kara roda kamera akte i golvet for 2 manader sedan. Endast 2 manader gammal forsvann aven dennes sjal fran jorden. Skulle ha kopt en ny, men min plonbok svalter och jag ar radd att aven den ska do. So nu kan jag alltsa inte satta farg pa min blogg och visa min kara beundrarskara dar hemma i Svealand vad jag gor iom dagarna. Jag ber sa hemskt mycket om ursakt. 

Nu till de bra nyheterna;

• BARA 17 DAGAR KVAR TILLS JAG FAR SVEIGE-BESOK. Syster och mamma!
• Med smarthet pa samma niva som Sherlock Holmes har jag kommit fram till foljande for att losa ovanstoende problem: Nar mitt Sverigebesok kommer far de aven ta med sig min svenska dataladdare som ligger pa det svarta bordet i mitt rum, samt kopa med en adapter som denna gang ska fungera till sladden (va har noga med att kolla det vid kopet). OCH forhoppnngsvis har jag lyckats lindat pappa runt mitt lillfinger eller att han i ren godhet gar med pa att kopa en ny mobil at mig, som mamma i samma veva kan ta med till England. Det kan vara en sketans billig och ful mobil, men den maste vara tillganglig for olika SIMkort, ha kamera och Bloototh.
• Jag fick ett jattegulligt brev fran farmor som va flera sidor langt sa det varmde i hjartat.
• Idag fyller min kara Sandra Andersson 20 ar. Positivt, ja. Men lite ledsen ar jag over att missa hennes stora dag.

I normala fall skulle jag nog kunna ladda upp fler punkter med goda nyheter men just nu ar jag ganska off och uttrakad pa det mesta England har att erbjuda. Och eftersom jag ar i England so ar det ganska svart att fly fran. Speciellt nar varken mobil eller dator funkar som det ska! Men snart kommer mamma och Malin. Jag skulle garna folja med er hem efterat. Men forhoppningsvis har det satans regnet slutat falla och solen lyser aterigen bade pa himlen och i mitt hjarta.

Kom precis in från min andra promenad för dagen. Vädret är nå så fruktansvärt härligt. England har visat mig sin finaste sida och jag diggar det för fullt. Jag har gått och gått och gått och benen mina blev smått kylda av luften så dem kände jag inte till slut. Så jag passade på att utnyttja tillfället och jag fortsatte gå och gå och gå. Jag gick en ny väg, kurvig och mysig och hästig på sidorna. Det var liksom sådär überhärligt. Solen var varm, himlen var blå. Det tog mig tillbaka hem, hem och ner till älven. Älven som den är i början av våren när luften är somrig men allt annat tyder på att det fortfarande "bara" är vår. Fick mig även att tänka på den svala skymningsluften som omsvepte mig när jag satt på balkongen i Mallorca och såg solen gå ner på andra sidan havet.
Till slut började solen gå ned även här. Den finaste solnedgången hittills år 2010. 2010, det gjorde du bra. Passade även på att rensa tankarna och lungorna var ju en självklarhet. Många tankar men få slutsatser. Den viktigaste slutsatsen kom jag fram till när jag gick där på vägen och tittade ner på mina svara gymnastikskor. Det var ett hål i dem. Jag ska alltså köpa nya gymnastikskor. Passar nog på att köpa nya träningskläder också när jag ändå är i farten. Fresh start för motions-året! 

Åhjo, måste få säga att jag ännu en gång vaknade pigg som en lärka. Jag hade "sovmorgon" till klockan 8, ändå var jag uppe halv 8 och donade. Jösses!

Lördag. Tillgång till sovmorgon och jag vaknar pigg som en lärka vid 8 tiden. Envist ligger jag kvar i sängen och till slut somnar jag om och vaknar 2 timmar senare. Jag är så otroligt trött på kvällarna, det är inte ok.
När jag öppnar dörren och ska gå på toa ligger ett litet grönt paket utanför min dörr. Från Sverige! Åh vad jag blev glad! Med tårar i ögonen öppnar jag det lilla gröna paketet och finner följande;

- 2 skivor av mitt absoluta favoritbröd Lingongrova. Bröd här i England är blä och skam så jag har dragit djupa andetag i den lilla brödpåsen och njutit av den välbekanta lukten. Jag njöt lagomt mycket när jag åt en skiva till frukost också ;) härliga härliga bröd...
- En marabou chockladkaka <3 Jag bestämde mig för att spara den till imorgon för alla hjärtans dag. Men den låg ju där, bredvid mig och såg frestande ut i sin gula förpackning. Jag öppnade den lite och luktade. Mmmmmm... Tänkte att det skadar faktiskt inte om jag tar en bit, bara en. Det är ju trots allt lördag. Så jag tog en bit. Sen var jag så otroligt stolt över mig själv att jag klarade av att bara ta en bit... Så jag belönade mig själv med en till.
- Ett par hjärtformade silverörhängen från Cederlings som jag kommer bära stolt de närmaste månaderna.
- Ett rött kuver med en liten söt hälsning från mamma och pappa.



Tack så jättemycket! Jag anar att mamma ligger bakom det mesta av denna lilla överaskning, men jag tycker om pappa också  ;)
Jag älskar er, och saknar er också!
25 dagar kvar tills mamma och syster landar i England!!!

Det blev ingen springrunda för mig. När jag skrev förra inlägget så sken solen och ja, ni vet.
Efter mina 10 minuter var jag redo att ta min joggingrunda med storm. Men då snöar det för fullt?! Vart tog den blåa himlen vägen och varifrån kom dessa mörka moln? Jag fixade lunch och kikade på en av mina topp 5 filmer; The Holiday istället.

Sen tittade jag ut genom fönstret igen. All, precis all den snö som föll ner på våran jord 1 och en halv timme tidigare var försvunnen, solen sken och himlen var alldeles blå igen. Skumt OCH skit för nu hann jag inte ta den där rundan. Hoppade i duschen och 15 minuter senare kliver jag ur, tittar ut genom fönstret och nu är det snöstorm!? utropstecken och ett stort jävla frågetecken. Vart svängde världen åt höger när den skulle svängt åt vänster? Vart gick vi fel? Såhär ska det väl indå inte vara.

Och nästa fråga; fortsätter det såhär, vad i helskotta ska man sätta på sig när man väl tar modet till sig och går ut? Tjockjacka med halsduk och mössa eller mjukisbyxor och t-shirt. Ska man ta med sig hela garderoben kanske. Aaaah, vädergudarna måste ha väldigt roligt åt mig och mina bekymmer just nu. Kan bjuda dem på det.


update 5 minuets later: Nu skiner solen igen...
Sverigebesök i julas...

Solen breder varmt ut sina strålar över fälten och välkomnar det nyfödda gräset, fåglarna kvittrar, blommorna börjar vakna till liv, de gamla gubbarna har kikat fram igen med sina käppar och border collies; det är alltså vår i luften igen. 
Själv går jag i samma fotspår som vilken tonåring som helst; jag sitter inne framför datorn. 

Som tur är blir det ändring på det om ca 10 minuter. Ska knyta fast mina joggingskor på fötterna och bege mig ut ett tag. Självklart tar jag med mig min kära ipod och idag ska jag dunka Eye of the tiger och Blondie på högsta volym. Förhoppningsvis halkar jag inte och bryter benet på någon lömsk isfläck som envist klamrat sig fast på gatan.
I let you know how I do.

Och vet ni vad jag åt till frukost? Gröt, GRÖT! Kan ni förstå...

Nej nu får jag skärpa till mig. Inge mer negativa tankar ska få fylla mitt huvud. Jag är trots allt frisk, modig som ett lejon och har en förkärlek till stora leenden- så inge mer sura miner. Jag ska inte tänka så mycket på vad jag vill göra efter det här, för det här som jag lever i just NU är en dröm jag haft sen jag var 14. Att bo i England, prata det underbara språket, möta nya trevliga människor och vara allmänt glad.

Nu ska jag ta ett varmt bad och tina upp mina frysna fötter, samt dricka varmt te. Senare Idag ska jag röra ihop en kycklinggryta med ris, yummie. 

Hawaiian pizza with cheesybites och svenskbesök i mars, livet bjuder på mycket gott :) Man måste tänka mindre på de små detaljerna och uppskatta att man lever och andas, right?
Prima ballerina!

Jag sitter just nu i vardagsrummet och slökikar på Wildfire på channel 4. Jag trodde våren var här för att stanna, men det stora snöflingorna som seglar ner från himlen säger annorlunda. Detta betyder en sak; Krångel med precis ALLT!

Efter sol kommer regn. Men det är väl efter regn kommer solsken som man egentligen säger. Har mått otroligt bra ett tag men nu har jag tyvärr hamnat i en liten svacka. Det känns som att jag har sett det jag kan se här och gjort det jag kan göra. Efter lite över 3 månader har jag insett att jag har kommit in i vardagen. Det är precis som min pappa alltid har sagt till mig. Oavsett vad du gör, om du gör det tillräckligt länge, så blir det en vardag. Ingenting är egentligen nytt längre. På ett sätt är det väl bra, men jag måste säga att jag är en smula uttråkad. Detta är min 107:de dag här borta i England. HUNDRASJUNDE:DAG! Det låter som en halv evighet.

Jag känner en liten panikbubbla inom mig som klyver mig i 2 bitar. Ena biten skriker efter längtan att ligga hemma i soffan och krama om min mamma, att ha filmkväll med mina systrar, att småjävlas med min pappa. Saker som jag inte kan göra här, eftersom dessa människor inte är här. Jag längtar efter att känna mig som en självklar del i en familj igen. Andra sidan av mig skäller ut denna sida; vad exakt ska jag hem och göra? n-o-t-h-i-n-g.
Jag känner mig själv, hyffsat bra i alla fall. Jag vet att jag måste avsluta det jag har påbörjat. Annars kommer jag gå och irritera mig över detta ett bra tag framöver. Och sånt vill man inte lägga sin energi på.

Men med mitt extra självförtroende som kommit på senaste tid så ser jag ser inte världen som stor och skrämmande längre. Den är mer vänlig och välkommnande än någonsin förut. Med solsken i blick ser jag fram emot nästa lilla kapitel i mitt liv. Jag ska bara avsluta detta först...