Tinytreasures

Är ni beredda?
Nu kommer det ni alla har längtat efter; en härlig, detaljerad, lång och saftig uppdatering...

Jag har varit i London 4 helger i rad nu och jag faller i en djupare och djupare förälskelse i den mycket levande staden. Jag förstår inte hur jag ska klara av att flytta hem igen och nöja mig med Stockholm. Det känns som att nöja sig med banan efter att man fått smak för bananasplit.

Helgen som varit har varit en av de bästa på länge. Fredagseftermiddagen kom och jag satt nyduschad, fräsch och mycker mycket "bra-hårdagig" på min säng alldeles ensam här i min lilla by. Jag kände väl att stanna inne resten av eftermiddagen/kvällen skulle vara att slösa bort den fina solen som sken utanför mitt fönster och såklart att slösa bort den mycket mycket braiga hårdagen om bara jag fick njuta av den. Så jag ringde min kära finska Leila och föreslog kaffe att ta med och sätta sig utomhus någonstans. 20 minuter senare tog jag tåget till Maidstone. 2 minuter för sent försökte vi öppna dörren till ett stängt fik; klockan var 18.02. Så vi gick till Sommerfield och köpte med lite alkoholdrycker och promenerade ner till (okej, nu kommer jag inte på det svenska ordet, vilket händer oftare och oftare ju längre tiden går, så jag får använda mig av det engelska) the river, satte våra rumpor på en bänk, drack och stirrade oss blinda på den vackra solen som gick ned bakom de höga (läs; relativt höga) byggnadera. Vi spenderade två härliga timmar på den där lilla bänken by the river innan vi insåg att det hade blivit så kallt att vi inte kände av våra sandalerade fötter längre, så vi bestämde oss för att gå till närmaste pub. När vi satt vid puben kom vi fram till att vi hade en väldigt givande och rolig stund så det var bäst att stanna kvar där in på småtimmarna och ta sista tåget vid ett hem till mig. Jag måste säga att det blev en fin utveckling på kaffet i parken som ni förstår aldrig blev av. Och tur var väl det för för första gången i England såg jag en mumsig mumsing av kategori 2 material. Eller det var hans rygg jag såg först, bredaxlad som tusan och det framkallade fnitter i form av "are you kidding me?!" form. 2 sekunder senare insåg jag att det såg väldigt väldigt väldigt väldigt väldigt bra ut.  I nästa sekund svor jag som en sjöman när jag insåg att vi var tvugna att rusa iväg till tåget som var det sista som gick den natten.

Leila åkte hem vid 11 tiden och 2 timmar senare steg hon på tåget i east Malling och kom och satte sig bredvid mig. Vi tillbringade en fin dag tillsammans i London med fika, mat på pub och en smula shopping. Jag var ute efter en sak för att min outfit skulle bli komplett och jag hittade exakt vad jag var ute efter; svarta gladiatorskor med nitar. Vi bestämde oss att vi skulle gå ut i Maidstone på kvällen så vi köpte med oss lite att dricka. Tanken var att först åka hem till Leila, lämna våra saker där, byta om och förfesta men klok som jag är insåg jag att vi aldrig skulle orka ta oss in till Maidstone igen. Vi fattade beslutet att springa in på Mc Donald's och byta om på toaletten för att sedan dra ner till bänken by the river och känna oss en smula som alkolister alternativt 14 åringar. Igen. Vi gick tillbaka till puben från kvällen innan och lite senare började vi traska mot den fräna nattklubben Liquid. Vi gick över bron och plötsligt insåg jag att  var nära att gå in i personen som gick framför mig. Jag saktade ner och tänkte "fan, går jag in i ryggen på den där killen lär jag väl ramla på rumpan". Sen tittade jag lite extra på honom och kokosnöten trillade ner i huvudet på mig så att säga. "There's only one guy in England with shoulders like that" utbrast jag glatt till Leila och ökade farten igen. Min kväll var gjord så att säga.

Klockan sex på morgonen däckade jag i soffan hemma hos Leila och hela dagen  spenderade jag med henne. Vi tittade på film, käkade vindruvor, promenerade, räddade livet på en groda, pratade, pratade och pratade. 
Vi gick i god tid mot tågstationen när jag skulle hem, närmare bestämt 45 minuter innan tåget skulle gå, så vi skulle kunna traska i det tempo vi ville. När vi var 50 meter från stationen kommer ett tåg "That's your train!" utbrister Leila. "Yeah, right" säger jag och  tror inte ett ord på vad hon säger, vi hade ju så god tid på oss? "Daaarling!! that's your traaiiin, run!" jag tittade ner på min klocka och inser att det faktiskt är mitt tåg samtidigt som jag hör det lämna stationen "oh fuck". Vi spenderade en timme i närmaste park och jag kom hem 8.

Idag kom min hostdads mamma på besök.
"Oh hi Maria, are you feeling alright? Stressed, do you have a lot to do?"
jag gav henne ett matt leende, rörd över hur orolig hon låter, och svarar
"yes, it's just a lot of things going on"
20 minuter senare stöter jag på min hostmum som säger
"Maria, how are you? Are you tired?"
även hon säger det med djupare mening än vad enbart en artighetsfras innehåller.
"Yes I am very tired"
säger jag men mest av allt undrar jag följande; hur förjävla förjävlig ser jag ut idag egentligen!?

Men hallå i stugan;
"That's just what a eventful weekend does to yah!!"