9 månader?

AAH jeeez. !!!!!. ?????. AARRGH. !!!.

Ibland blir jag lite trött på mig själv, och en smula irriterad. Ända fram tills ganska nyligen har jag räknat ner månaderna tills jag ska åka hem igen. 9 månader,8 månader, 7 månader, 6 månader, 5 månader, 4 månader... Nu har mina tankar i de banorna fått en ny mening. Bara 5 månader kvar? bara 4 månader kvar? Snart bara 3 månader kvar? Snart bara 2 månader kvar? Snart bara 1 månad kvar? Snart ... Inge mera England? :'(
Istället för lycklig nedräkning tills jag får komma hem igen känner jag en smula panik. Jag trivs ju faktiskt här. Jag diggar min lilla by, jag älskar att åka till Ashford och gå på bio en gång i veckan, jag älskar att promenera runt i Maidstone och jag totalt älskar att ha endast en timme med tåg till London.
Jag har gått runt hela min vistelse här och funderat på när och hur jag ska tala om för värdpäronen att jag vill stanna 9 månader och inte 12. Jag har kommit fram till att jag ska berätta detta i april, vilket är om... på torsdag. Och NU börjar jag fundera på om det verkligen är det jag vill?

Jag kanske faktiskt vill stanna här mina 12 månader. Men nästa problem är då att alla mina vänner flyttar hem till sommaren. Och det är ju faktiskt de som gör mina dagar här till vad de är. Å andra sidan, vad ska jag göra hemma?

Ja, ni kanske förstår min frustration i första raden i detta inlägg lite bättre nu än ni gjorde i början.

Jag återkommer,
Tjao.

Kommentarer
Postat av: Malina

Dilemma. Jag ska hjälpa dig. Du vet att man brukar säga att det alltid är bra att se saker ur olika perspektiv? Här har du mitt:

Stanna där du är!!!!!

2010-03-30 @ 17:47:58
Postat av: Malina

Det är roligare att ha en snäll och rolig syster i England som man kan åka på visit hos, än en elak och sur syster i grannhuset. HÖLhö



Seriöst: Jagtror att du kanske kommer ångra dig o0m du åker hem ett halv år. Blir uttråkad.

Men å andra sidan kanske du vill hinna vara hemma lite innan du åker till Afrika?

2010-03-30 @ 19:15:12
Postat av: mams

Uhuu....

Men du måste följa ditt hjärta, vännen. Oavsett hur mycket jag saknar dig...

Fast det är klart; sitter du här hemma och är frustrerad och stressad för att du inte vet vad du ska göra - ja, då är du inte så trevlig....

Men om du får jobb - ja, då lever du billigt och kan spara en massa (:S) pengar till nästa äventyr... Och då kan vi umgås och mysa! :)

Lyssna på ditt hjärta - det är allt jag kan råda dig till! Vi stöder dig i ditt beslut, hur det än blir. Puss o kram!

2010-04-01 @ 09:59:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0