Tinytreasures

Nu har jag varit i Englaland i 6 månader. 
- Det är nu det har gått så pass lång tid att hemlängtan är försvunnen. När jag är ute och festar längtar jag inte längre hem till min säng i Sverige; jag längtar hem till min säng i the Wakeley House i Charing.
- Det är nu det kalla vädret är borta. Det är nu sommaren kommer med förhoppningsvis många slappdagar i solen, sköna partynätter i sommarklänningar, BBQ fester, cykelturer med mera.
- Det är även nu det bara är 3 månader kvar och jag har insett att det är njutning av det engelska livet som måste gälla och inget annat.
- Det är nu jag har insett vilka otroligt härliga nya människor jag har träffat här. Och vilka jag kommer hålla kontakt med efter hemkomsten till Svealand.

Det är alltså NU den härligaste biten av min Englands-vistelse börjar. 
and I loviloviloviloviloveit

Cheers X x

AAH jeeez. !!!!!. ?????. AARRGH. !!!.

Ibland blir jag lite trött på mig själv, och en smula irriterad. Ända fram tills ganska nyligen har jag räknat ner månaderna tills jag ska åka hem igen. 9 månader,8 månader, 7 månader, 6 månader, 5 månader, 4 månader... Nu har mina tankar i de banorna fått en ny mening. Bara 5 månader kvar? bara 4 månader kvar? Snart bara 3 månader kvar? Snart bara 2 månader kvar? Snart bara 1 månad kvar? Snart ... Inge mera England? :'(
Istället för lycklig nedräkning tills jag får komma hem igen känner jag en smula panik. Jag trivs ju faktiskt här. Jag diggar min lilla by, jag älskar att åka till Ashford och gå på bio en gång i veckan, jag älskar att promenera runt i Maidstone och jag totalt älskar att ha endast en timme med tåg till London.
Jag har gått runt hela min vistelse här och funderat på när och hur jag ska tala om för värdpäronen att jag vill stanna 9 månader och inte 12. Jag har kommit fram till att jag ska berätta detta i april, vilket är om... på torsdag. Och NU börjar jag fundera på om det verkligen är det jag vill?

Jag kanske faktiskt vill stanna här mina 12 månader. Men nästa problem är då att alla mina vänner flyttar hem till sommaren. Och det är ju faktiskt de som gör mina dagar här till vad de är. Å andra sidan, vad ska jag göra hemma?

Ja, ni kanske förstår min frustration i första raden i detta inlägg lite bättre nu än ni gjorde i början.

Jag återkommer,
Tjao.

Regnet bara öser ner utanför i skrivandets stund. Jag är trött och fastän jag varken borde orka tänka eller skriva så är det precis det jag gör.

Jag tänker på människor. Människor som är mitt liv, som är i mitt liv och människor som jag tillfälligt träffar eller inte ens det. Många människor går oberörda förbi, jag ser dem lika lite som jag ser en enskild myra i en myrstack. Det betyder inte att de har ett mindre värde, det betyder bara att de inte påverkar mig så något sätt.  
Det är lustigt det där, med människorna som man faktiskt ser. Hur de på ett eller annat sätt ständigt formar dig till den du är. Det finns alltid något att lära hos dem, egenskaper du borde ta efter eller ta som varnande exempel. Man blir påverkad även om man i vissa fall inte tror det, eller rent av kämpar för att inte bli. Ta föräldrar till exempel; Har du bra föräldrar som du trivs med tar du efter dem, försöker lära från dem. De formar dig så du ska bli en bra människa och ha en bra grund att stå på tills senare i livet då du ska stå själv. Har du extremt svårt för dina föräldrar, är upprorisk eller helt enkelt inte gillar deras sätt att se på saker och ting blir du ändå formad av dem. Du gör tvärtemot vad de säger, tycker det motsatta mot vad de tycker och du drar åt ett annat håll. Du vill inte vara som dem på något sätt. Du blir påverkad och formad lika mycket som barnet som har sina föräldrar som förebild.
Skulle du vara det omöjliga, en människa som åsikter, tankar och känslor rinner av lika enkelt som vatten från ett paraply, är det enda sättet du inte skulle kunna bli påverkad av dina föräldrar och andra människor.
Men vad skulle vara roligt med det?
Det är ju människor i din omgivning som gör dig till den du är, som ger dig kunskap böcker inte kan ge, som sätter orden du tidigare bara läst om i riktiga känslor.

Jag träffar på många människor som är trevliga, sociala och bra, men det finns inget som klickar. Jag ser dem som människors ansikten; vissa människor är trevliga att titta på, men de har ett ansikte jag kommer glömma i samma veva de försvinner runt hörnet.
Därför blir jag sådär alldeles extra glad och pirrig i kroppen när jag hittar en människa som jag klickar med. Jag älskar när jag ser fram emot att träffa någon, när jag ser ett ansikte jag kommer att minnas för resten av mitt liv.

En vecka kvar tills 2 av Dahlstromarna landar i Englaland! Kanns som att det var nyss de bokade resan hit. Men det var ju 1 monad sen. Kanns aven som att det var nyss jag var hemma. Men det var ju for 2 monader sen. Kanns konstigt att mina 2 forsta monader moste ha gott relativt longsamt fast det kandes so att de gick snabbt, eftersom mina 2 senaste monader har gott annu snabbare. Kan ni fatta att det ar mars?! Jag har svort att forsto det. Det innebar att jag har upplevt 6 olika monader har eftersom jag kom i slutet av oktober.

Det ar lite laskigt nar man inser hur fort tiden gar, det kanns som att jag sover men vaknar upp lite da och da for att inse hur snabbt tiden gott och for att ga igenom de olika filmerna som min hjarna har spelat upp for mig under tiden jag sov.

Men nar man ar precis dar man vill i livet, nar man gor precis det man vill gora, nar man tanker pa framtiden och faktiskt forstor att hela varlden ligger oppen for en, da kanske det inte ar so konstigt att livet for tillfallet kanns som en drom.

Jag tror på karma. Bra saker händer människor som gör gott, tänker gott och handlar på ett bra sätt. Bra energier drar åt sig andra bra energier helt enkelt. Det motsatta självklart likadant; dåliga energier drar åt sig andra dåliga energier. Man får helt enkelt välja vad man vill åstadkomma med här i livet. Vill man gräva ner sig själv i olycka och dåliga tankebanor så är det... sorgligt.

Om man känner sig snyggare genom att kalla någon annan ful, om man känner sig smalare genom att kalla någon annan tjock, om man känner sig mer betydelsefull genom att kränka någon annan, då borde någon som bryr sig om dig säga stopp. Lycka kommer inte genom att trycka ner andra, lyckan bor i var och en av oss. Vi kommer inte finna den så länge vi tror att den finns gömd hos andra. Mår man bättre av att förlöjliga andra så borde man ta sig en riktig tankeställare. Du kommer i längden enbart att förlora på att vara negativ och inte respektera att alla är olika, utseende och personlighet - vi är en härlig blandning av olikheter som ändå kan samspela - har du tur inser du det innan det är för sent.

"Some people are always grumbling because roses have thorns; I am thankful that thorns have roses."
Alphonse Karr

Idag har jag inte gjort något speciellt. Jobbat 5 timmar på förmiddagen och började vid halv 5 igen. Då med matlagning och skötsel av smågriniga barn. Va ute på en promenad också. Med hög musik i lurarna stoltserar jag fram i raskt tempo. Hörde att ni hade snöoväder hemma i lilla Sveariket? Höhö, va det någon som sa "vårväder i England just nu?"...

Jag har kommit på mig själv flera gånger senaste tiden att jag har gått och lett. Lett åt vad? tänker ni då. Det tänker jag också, och sanningen är den att jag har inte den blekaste aning. Men vilken lyx det är!
England är bra för mig. Eller så är jag bra för mig själv, kanske en nyttig blandning? Min storasyster har alltid sagt att jag är för självsäker... Men så är jag där jag är idag också, står på egna ben och mår skitbra!

Imorrn ska jag jobba förmiddag. Sen är jag ledig. Då ska jag träffa älsklings Tine och dricka kaffe på Starbucks, prata skit och titta på roliga människor (britter, vem kunde ana?)
På lördag är det London som står på schemat med både shopping, fest och övernattning. Vilken lyx!




"I would rather keep my head in clouds
Than to tie my feet to the ground
And I would rather risk going way too high
Than to never fly at all"