Dag 2. Lax!

Vad vet ni om lax? Jag vet en hel del kan jag skryta med. Laxen föds i sötvatten. Sen flyttare den ut i saltvattnet i havet. Där lever den i 4-5 år innan den simmar tillbaka till exakt samma river som den föddes i. Skillnaden den här gången är att den i vuxen ålder inte tål sötvatten längre. Vilket resulterar i att den bokstavligen börjar ruttna, sen dör den. Inte innan den har hunnit lägga nya ägg såklart. För kretslopper går ju runt så att säga. Om laxen har en låg fena bakom den stora ryggfenan betyder det att den är född vild, då får man ta hem den, om man fiskar upp den innan den äckliga ruttproceduren börjar. Jay instämde med skylten som varnade för björnar på detta lax-ställe. Vi fick reda på att ingen björn hade synts till där på över en vecka. Så det var lugna puckar alltså. Jag har aldrig sett så mycket lax i hela mitt liv. Och stora var de också, ca 4-5 dc.



Vi åkte ut på björnjakt också. Jag kom ett steg närmre till björn än jag någonsin har varit förut. Jag såg livs levande björnbajs! Så levande det kan bli. Fast gammalt och torrt. Jag såg även en chipmunk, min första chipmunk.




Dag 1

Jag och Trish tog bilen och körde runt lite. Körde runt lite i 3 timmar. Hon ville visa mig runt och O´boy vad vackert det är. Vi köpte kaffe i Drive thru 2 gånger på Tim Hortons. Tim Horton är religion här. Vi köpte hamburgare på drive thru också. Jag insisterade på att få betala denna gång. Det fick jag inte. Trish insisterade på att jag skulle dela hennes strips med henne. Jag tog en, för att kunna säga att jag har ätit kanadensiska strips. Helt i onödan tog jag den alltså, för inte har jag berättat det för någon. Vi åkte även hem till Trishs bästa vän Tracy, som inte var hemma. Men hennes systers hästar var det;



Vi åkte även till a river som var otroligt vacker. De har spa där. Dyrt spa. Sen åkte vi hem. Mer minns jag inte.

Canada

Nu kickar jag igång bloggen igen. Efter tjat hemifrån. Lite för min egen skull också, det är roligt att läsa i bloggen vad man upplevt, varit med om tidigare. Minnet är bra, men inte lika detaljerat. I bloggen har man även sökmotor, in your face, skrivbok!

Resan var lång. 2 timmar till Arlanda, 2 timmar på Arlanda. 2 timmar Arlanda - London. 1.5 timme i London. 9 timmar London - Vancouver. Efter 5 timmar på flyget till Vancouver tänkte jag att vi snart måste vara framme. Det var vi inte. 4 timmar kvar, 4 långa timmar. Island var vackert, solnedgång och hela himlen var rosa och lila. Marken var täckt av snö, berg och sprickor i isen. Havet kunde inte se kallare ut. Detta var UTAN TVEKAN det finaste jag någonsin sett. The Rocky Mountains var också väldigt häftigt att se från ovan. Så mycket berg. Framme på flygplatsen tog de mig åt sidan för att titta på mina papper. Det gick galant. Jag hade en hel bunt med papper. En hel lögn av dem.

En kram, en bilresa och några skratt senare anlände jag till huset på Baker Drive, mitt nya hem för 6 månader framöver.

Fortsättning följer ;-)

PUSS

Homecoming

På grund av saker som har hänt hemma så kommer jag att lämna England om ca 2 veckor. Alltså ca 1,5 månader tidigare än planerat. Känns konstigt att plötsligt behöva åka hem när man har haft planer för sina sista veckor här. Weekend i Brighton, fotbolls VM, London, fester osv. Men jag känner att jag verkligen behöver åka hem.
England finns kvar, och det är inte omöjligt att åka tillbaka.

Nu för att prata om roligare saker. Vi hade grillfest här förra helgen och familjen Moon var här, med 3 vilda söner. Först måste jag skutta ur vägen för Hannah (9 år) som springer ilsket efter Moons skrikande mellanbarn med en lång gren viftandes i handen.
Sen hör jag Austin (6 år) ropa;
"Hannah is divorcing him, Hannah is divorcing him!"

En annan rolig historia jag har om de vilda Moon barnen är följande.
Deras äldsta son, Thomas (12 år) är en väldigt artig pojke, med blek pärlfärgad hy och mörkt hår och han bakar världens godaste rabarberpaj. Med det vänliga leendet är det svårt att tro att han innerst inne är lika galen som sina bröder.
Som varje söndag följde han med sin familj till kyrkan för gudstjänst. Familjen såg inte att han försvann förrän han ropade efter allas uppmärksamhet. Längst bak i kyrkan stod han och ropade och viftde med en stor skylt i händerna där det stod "There is no God, I am an atheist".
Hans familj var lika förvånade som resten av den kyrkliga församlingen.
Det hela blev lite roligare och lite pinsammare eftersom Mr Moon var kyrkans ordförande.  

Thomas sa senare att han visst tror på gud, men att han inte visste vilken religion han tillhörde.
Att han kallade sig ateist var av den enkla anledningen att han tyckte att det lät "som much cooler and would get more attention".

Onskan har fått ett ansikte

Den lilla flickan tittar mig djupt in i ögonen. Hon tar tag i den lilla tågrälsen av trä och slänger den på golvet.
Jag säger åt henne med lugn röst att så får man inte göra. Hon tittar mig i ögonen igen, jag ser en liten gnista tändas. Hon står blickstilla och sneglar på leksaksloket som står på bordet lite längre bort. Hon tittar mig i ögonen igen utan att blinka. Hon tar några steg i riktning mot loket. Tittar mig i ögonen. Jag inser vad som är på väg att hända, men jag kan inte riktigt tro att det är sant. Hon tar de två sista stegen mot loket, plockar försiktigt upp det. Tar fäste med sina stora oskyldiga bruna ögon i mina blåa samtidigt som hon höjer handen ovanför hennes huvud och slänger ner loket hårt i den gröna heltäckningsmattan.
"Stop that immediately!" säger jag bestämt, ilsken över hur fräck den lilla flickan är.
Hon tar därefter sikte på nallen, ovannämnda meningar upprepas; hon tittar mig djupt i ögonen, närmar sig nallen, tar tag i nallen, tittar mig i ögonen och slänger nallen i golvet med en hård duns. Hon ser så oskyldig ut med sina bruna ögon och halmfärgade lockar att ett otränad öga inte skulle lägga märke till det lilla självbelåtna leendet som spred sig på hennes läppar.

Mina ögon blixtrar till.
This is war.

...






Charing

Vår säger du?
Va? Sommar menar du väl? säger jag ;)



Brighton

Följde med familjen till Brighton fredagen den 16/4. Vi var bara vid havet ink Brighton Pier. Längtar tills jag åker dit igen för att utforska staden ännu mer.

Så här kommer det; Brighton i bilder.


hahhhahahhaha

Hello bitches ;)

Förlåt för mitt dåliga bloggande, alltså gud... jag har varit busybusy om man säger så... men med vad är en hemlis ;) Jag vet att ni helst skulle vilja se i allafall 3-4 inlägg om dagen men vad kan jag säga. Jag är ju bara människa med ett liv utanför bloggen (till skillnad från vissa andra hahah)!

Jag vet att många av er vill se bild på dagens outfit men jag ser ut som bajs idag så ni får helt enkelt vänta tills imorgon!! Jag hoppas att ni klarar er utan!! azzå i am so sorry för detta. Förlåååt...! I will make it up to you.

Alltså vissa människor är feett dryga och jag vill bara falla ner och typ dö lixom jag menar VÄX UPP för fan hahahahahahah :D:D:D jävla idioter lev ert egna liv och skit i andra!

hahahhah

/Peace

Resultat av en uttråkad Maria på bra humör, ta det med en nypa salt


Dröm

Jag har längtat hem lite de senaste dagarna. Inte ett sånt där längtande som får mig att må dåligt. Bara ett sånt där längtande som gör att jag skulle uppskatta att få komma hem en eller två veckor och ett sånt där längtande som gör att jag inser att jag kan skatta mig lyckligt lottad att jag är en av dem som har anledningar nog att uppskatta "hemma".

Inatt hade jag en dröm. Jag gjorde allt det jag längtar efter. Nästan i alla fall.
Jag gick på Hdm marknad, jag va på Hemköp (hahaha), jag körde bil, jag va med familjen, jag träffade alla mina vänner, jag fikade med dem.
När jag sedan vaknade upp och insåg att allt bara var en dröm så blev jag lite ledsen i ögat. Men sen insåg jag att allt det där kan jag se fram emot att göra lite senare, då blev jag glad igen.

Sen att jag blev förföljd av en polisbil i natten vars strålkastarljus lyste upp gatorna åt mig när jag gick och att Hemköp på kvällen var Zlatan Ibrahimovics favoritrestaurang (som fick lov att öppna efter stängsningstid för fotbollslaget) var ju inte tokfel det heller!


Pappa på msn

Jag ock pappa pratar om olika dieter över msn.

Maria säger:
tuuli går på diet också... hon äter i princip bara tomater, tonfisk, rödlök och fetaost...
det MÅSTE ju bli jäkligt tråkigt efter ett tag

Lars-Erik säger:

hon får väl äta paner också i den dieten

Maria säger:
vad är paner?

Lars-Erik säger:
tuuli-paner
hahahahahaahahahahahahhahahahahahahahahha
hahaahhahahahahahahahahahahahahhahahahaha
hahahhahahahhahahahahahahhahahahahahahahh
ahahahhahahhahha

Maria säger:
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

Maria säger:

-.-



Korrekt svenska? Näe due.

Mer kuliga saker och mindre kuliga saker har hänt. Mer kuligt var den uuunderbara dagen i Brighton. Jag och finskan planerar redan våran resa dit. Mer kuligt var också pickniken med mina vänner, underbart sommarväder flera dagar i rad, fester, slappsöndagen vi hade i parken med tusen saker till frukost som vi köpte med oss från Londis, festlördagen vi hade med shots i olika smaker, skratt, teletubbies, Elvis Presley och Aladin. Mindre kuligt var det att barnen har haft lov i 3 veckor och 2 dagar. Mer kuligt är det att min plånbok buktar utåt för första gången sedan min ankomst till England. Mindre kuligt var alla långa timmar jag skulle passa småglina. Mestast kuligt var det att skolan började för dem idag!! Mohaha. Mindre kuligt var det att ta igen all städning och tvätt som jag hade kommit efter med. Mer kuligt var det när vi åkte och åt mat på Pizza Hut igår, spelade bowling och en annan dag spenderade vi 7 timmar på en farm som kallas; rear breeds. Mindre kuligt var att jag längtade hem till mina vackra djur i Sverige. Mindre kuligt var det också när jag var tvungen att följa med dem och bada och minstingen skrek och skrek och skrek. Mer kuligt var att jag där i poolen träffade en danska som kunde svenska. Mindre kuligt var att jag inom kort insåg att hon var ganska tråkig. Mer kuligt är att jag har upptäckt att många av mina kompisar här tycker att våran trädgårdsmästare är snygg. Mindre kuligt är det att de tydligen ser någon som jag inte ser. Min tyska kallar honom Gerard Butler. Jag kallar honom Neville.


BILDREGN

 

Nästa gång kör vi stenhårt på tema FLOWERPOWER


Mat-tips från coachen

Mat-tips!

1. Rostad Lingongrova med Peanutbutter, crunchy bites. Låter mindre gott, är mermer gott.
2. Färdiglagade Thai rätter. Hemlagat i all ära, men här i England är det mycket halvfabrikat mm som gäller, och att stoppa in en förpackning i mikron och få ut en ljuvlig måltid är guld värt ibland.
(Appropå snabb mat. Min hostdad skulle laga mat, han ville inte koka några makaroner för det skulle ju ta "for fuck sake TEN bloody minuets!!", så det blev stekt ägg och bacon istället.)
3. Pannkakor med nutella och jordgubbar, fungerar även med annan frukt - speciellt banan eller hallon!
4. Baguette med tonfisk och majonäs.

Som jag har sagt om och om igen, maten i England är inte nyttig. Men här kommer något nytt; den ÄR faktiskt god IBLAND. Sällan, men ibland.

lite uppdatering på bloggen är följderna av 4 helger i London

Är ni beredda?
Nu kommer det ni alla har längtat efter; en härlig, detaljerad, lång och saftig uppdatering...

Jag har varit i London 4 helger i rad nu och jag faller i en djupare och djupare förälskelse i den mycket levande staden. Jag förstår inte hur jag ska klara av att flytta hem igen och nöja mig med Stockholm. Det känns som att nöja sig med banan efter att man fått smak för bananasplit.

Helgen som varit har varit en av de bästa på länge. Fredagseftermiddagen kom och jag satt nyduschad, fräsch och mycker mycket "bra-hårdagig" på min säng alldeles ensam här i min lilla by. Jag kände väl att stanna inne resten av eftermiddagen/kvällen skulle vara att slösa bort den fina solen som sken utanför mitt fönster och såklart att slösa bort den mycket mycket braiga hårdagen om bara jag fick njuta av den. Så jag ringde min kära finska Leila och föreslog kaffe att ta med och sätta sig utomhus någonstans. 20 minuter senare tog jag tåget till Maidstone. 2 minuter för sent försökte vi öppna dörren till ett stängt fik; klockan var 18.02. Så vi gick till Sommerfield och köpte med lite alkoholdrycker och promenerade ner till (okej, nu kommer jag inte på det svenska ordet, vilket händer oftare och oftare ju längre tiden går, så jag får använda mig av det engelska) the river, satte våra rumpor på en bänk, drack och stirrade oss blinda på den vackra solen som gick ned bakom de höga (läs; relativt höga) byggnadera. Vi spenderade två härliga timmar på den där lilla bänken by the river innan vi insåg att det hade blivit så kallt att vi inte kände av våra sandalerade fötter längre, så vi bestämde oss för att gå till närmaste pub. När vi satt vid puben kom vi fram till att vi hade en väldigt givande och rolig stund så det var bäst att stanna kvar där in på småtimmarna och ta sista tåget vid ett hem till mig. Jag måste säga att det blev en fin utveckling på kaffet i parken som ni förstår aldrig blev av. Och tur var väl det för för första gången i England såg jag en mumsig mumsing av kategori 2 material. Eller det var hans rygg jag såg först, bredaxlad som tusan och det framkallade fnitter i form av "are you kidding me?!" form. 2 sekunder senare insåg jag att det såg väldigt väldigt väldigt väldigt väldigt bra ut.  I nästa sekund svor jag som en sjöman när jag insåg att vi var tvugna att rusa iväg till tåget som var det sista som gick den natten.

Leila åkte hem vid 11 tiden och 2 timmar senare steg hon på tåget i east Malling och kom och satte sig bredvid mig. Vi tillbringade en fin dag tillsammans i London med fika, mat på pub och en smula shopping. Jag var ute efter en sak för att min outfit skulle bli komplett och jag hittade exakt vad jag var ute efter; svarta gladiatorskor med nitar. Vi bestämde oss att vi skulle gå ut i Maidstone på kvällen så vi köpte med oss lite att dricka. Tanken var att först åka hem till Leila, lämna våra saker där, byta om och förfesta men klok som jag är insåg jag att vi aldrig skulle orka ta oss in till Maidstone igen. Vi fattade beslutet att springa in på Mc Donald's och byta om på toaletten för att sedan dra ner till bänken by the river och känna oss en smula som alkolister alternativt 14 åringar. Igen. Vi gick tillbaka till puben från kvällen innan och lite senare började vi traska mot den fräna nattklubben Liquid. Vi gick över bron och plötsligt insåg jag att  var nära att gå in i personen som gick framför mig. Jag saktade ner och tänkte "fan, går jag in i ryggen på den där killen lär jag väl ramla på rumpan". Sen tittade jag lite extra på honom och kokosnöten trillade ner i huvudet på mig så att säga. "There's only one guy in England with shoulders like that" utbrast jag glatt till Leila och ökade farten igen. Min kväll var gjord så att säga.

Klockan sex på morgonen däckade jag i soffan hemma hos Leila och hela dagen  spenderade jag med henne. Vi tittade på film, käkade vindruvor, promenerade, räddade livet på en groda, pratade, pratade och pratade. 
Vi gick i god tid mot tågstationen när jag skulle hem, närmare bestämt 45 minuter innan tåget skulle gå, så vi skulle kunna traska i det tempo vi ville. När vi var 50 meter från stationen kommer ett tåg "That's your train!" utbrister Leila. "Yeah, right" säger jag och  tror inte ett ord på vad hon säger, vi hade ju så god tid på oss? "Daaarling!! that's your traaiiin, run!" jag tittade ner på min klocka och inser att det faktiskt är mitt tåg samtidigt som jag hör det lämna stationen "oh fuck". Vi spenderade en timme i närmaste park och jag kom hem 8.



Idag kom min hostdads mamma på besök.
"Oh hi Maria, are you feeling alright? Stressed, do you have a lot to do?"
jag gav henne ett matt leende, rörd över hur orolig hon låter, och svarar
"yes, it's just a lot of things going on"
20 minuter senare stöter jag på min hostmum som säger
"Maria, how are you? Are you tired?"
även hon säger det med djupare mening än vad enbart en artighetsfras innehåller.
"Yes I am very tired"
säger jag men mest av allt undrar jag följande; hur förjävla förjävlig ser jag ut idag egentligen!?

Men hallå i stugan;
"That's just what a eventful weekend does to yah!!"

30 minuter...

Nu är det 30 minuter kvar tills jag ska möta upp mamma och syster på tågstationen här i Charing. Efter att man har väntat på att få träffa dem i över 2 månader så tycker man kanske att 30 minuter till spelar väl ingen roll. Men fyfan vad svårt det plötsligt blev att vänta!


2 dagar kvar

När jag pratar med dem där hemma så hörs det att en resa är på G - packkaos.
"Vad ska jag packa?"
"Hur är vädret, vilka skor ska jag ha"
"Jag måste köpa deådeåde"


Men det bästa av allt, imorgon landar de faktiskt i England. Å om 2 dagar kommer de hit!
Eller nej, de bästa av allt är nog faktiskt väskan de har med sig till mig (höhö). Fylld med lösgodis från Hemköp, chips, Marabouchoklad, falukorv och annat smått och gott som jag längtar efter. Det är konstigt det där, saknaden efter människor är så klart störst, men det ätbara från kära lilla Sverige ligger på en trygg 2a plats.
Sen har de såklart med sig min nya mobiltelefon som pappa har köpt till mig. Och min gamla datorsladd samt adapter till den. Vad skönt det ska bli att slippa den trasiga som jag på nåt sätt lyckas använda lite smått nu. Jag ska klippa den i småbitar, bränna upp den och skratta elakt.!!

Say hello 2 my little friend:
Vi kommer nog få det bra, du å ja.


You got to love the weekends

Helgen var precis som en riktig utekvall med vannera ska vara. Redan nar jag vaknade lordag morgon so kande jag att det skulle bli en bra dag. Forst okte jag till Maidstone och traffade Leila for lite shopping. Annu en gong kom jag hem med sommarklader... En rosa tunika som kommer sitta fint pa mina solbranda ben, efter att jag har fott solbranda ben vill saga... Nu saknas bara sommaren. Fast det tycker jag ju hela tiden. 

Mamma, pappa, har kan ni sluta lasa.
Dans, humor po topp, drinkar, vanner, bra hardag och herremingud jag traffade till och med en och annan britt som faktiskt sog bra ut! Nar jag fann heliumballongerna pa jj's fick vi voran prick over i:et. "soomewheeree oveer the raiiiiinbow..."

Dagen efter regnade det som vanligt men blosten var annu varre. Jag och Tine sprang in po ett cafe, bestallde en frukost som kallas duga sodar dagen efter. Chips, kaffe, saft, choklad cheesecake, crossiant och muffins. Vi satt dar vid fonstret och gick igenom gordagen samtidigt som vi skrattade oss ontimagen ot varenda manniska som gick forbi utanfor fonstret med paraplyet ut och in. Efter 2 timmar sa Tine "should we go over there" och pekade mot andra sidan gatan. Jag tittade vad hon pekade po och sog shoppinggallerian samt Pizza Hut. "To Pizza Hut or the mall?" frogade jag. "oooooh do they have Pizza Hut!?" utbrast Tine. So vi sprang snabbt fron fiket och lamnade alla vora tallrikar och koppar po bordet, rakt over gatan och slank in po Pizza Hut for att dar klamma i oss annu mer.
Halleluhja for sodana sondagar, mer njutning ot folket!



4 månader

Hipphipphurraaaa! Nej inte riktigt, men nästan. Eller något liknande i alla fall. Idag på dagen har jag varit här i 4 månader. FYRA MÅNADER! Hm, det låter mäktigare i mitt huvud än i skrift ser jag nu... Dagen firas med regn regn och regn. Såhär sa jag till Sofia under hennes besök här; "Stämmer det att regn är gudarna som pissar kan de fan inte gilla britterna".

FYRA MÅNADER! Bara 5 månader kvar...


Ps. I love you

Tredje dagen i rad som det regnar. Ibland öser det ner och ibland duggar det lite. Men regn har fallit konstant i 3 dygn; så självklart har jag varit inomhus. Är det något jag ogillar så är det regn, lera och mörker.
Jag har nästan bytt ut hela min garderob sen jag kom hit. Men jag har i princip bara köpt vår och sommarkläder. Säg mig Kära Väder, när ska jag få chans att använda dessa?

Som tur är för regnet inte enbart med sig dåliga saker. Jag älskar att läsa men av någon anledning tar jag mig aldrig tid för det längre. Men nu när datorn inte funkar som den ska, mobilen är stendöd och vädret suger så passar jag på. Man får liksom inte det där dåliga samvetet av att stanna inomhus med en bra bok och varm choklad om himlen är grå och backen blöt.  Boken jag läser fick jag av min syster för över ett år sedan, har velat läsa den sen jag såg filmen men det har inte blivit av. Ps. I love you är boken jag talar om. Och den är så sorglig och fin så jag gråter. Tänk att författaren var ynka 21 år gammal när hon skrev den! Jag vill också skriva en bok. Ta med mig laptopen (eller varför inte en gammal hederlig skrivmaskin), hyra en stuga i södra Frankrike och sitta och skriva skriva och skriva. Eller ta med sig datorn till ett café och skriva, eller ner till älven eller i trädgården... 
I boken jag fick av min syster har hon skrivit ett litet meddelande till mig som slutar med; Ps. Jag älskar dig...
Hur sött är inte det?!

14 DAGAR KVAR - 2 VECKOR!!!


good and bad news

Nu folket har jag bade bra och daliga nyheter. Vet inte vilka jag ska ta forst eftersom alla i alla filmer alltid svarar olika pa fragan; vad vill du hora forst?
Men eftersom ni antagligen redan har forstatt en av de daliga nyheterna (om inte; som ni kanske ser anvander jag mig inte av de 3 sista bokstaverna i det svenska alfabetet. Och det ar inte for att jag tycker det skulle vara en kul grej sa fortsatter jag med dem.

Daliga nyheter:

  • Min sladd till datorn som jamnt och standigt laddar mitt batteri ar trasig. Sa nar jag nu vill ladda batteriet till min dator ar det en tuffare uppgift an att bestiga Mount Everest. Det ar alltsa inte omojligt, men svart (och det dar ska inte vara fargen svart, tank er en runt ring ovanfor a:et).
  • Min kara mobil som jag haft i 3 ar tog i forrgar sitt sista andetag. Batteriet dog och sen dess har jag inte lyckats puffa liv i den stackars lilla roda saken. Begravningen ar pa onsdag kl 15.00, ni ar hjartligt valkomna.
  • Min kara mobil var mer an en mobil, van och tillgang till omvarlden (nu nar min dator ar dum), den var aven min vackarklocka. Sa igar fragade jag om familjen hade en jag kunde lana, icke sa Nicke (Nick) men jag fick lana min hostmoms BlackBerry. Ingen av oss forstod oss riktigt pa hur alarmet fungerade men vi gjorde ett tappert forsok. Jag sa pa skoj "well if I'm not in time tomorrow you know why". I morse var jag inte i tid men inte av den anledning ni tror, aven fast klockan aldrig ringde. Jag vaknade vid 7 av mig sjalv, skulle borja jobba vid 7.15. Ligger och drar mig i sangen till 7.10 (klockan har annu inte ringt). Da ropar min hostmom for att se om jag ar vaken. Klockan pa BlackBerrien gick fel. Den var inte 7.10, den var 7.35.
  • En till nackdel med min mobils tragiska bortgang ar att jag inte har nagon kamera over huvud taget. Min nya kara roda kamera akte i golvet for 2 manader sedan. Endast 2 manader gammal forsvann aven dennes sjal fran jorden. Skulle ha kopt en ny, men min plonbok svalter och jag ar radd att aven den ska do. So nu kan jag alltsa inte satta farg pa min blogg och visa min kara beundrarskara dar hemma i Svealand vad jag gor iom dagarna. Jag ber sa hemskt mycket om ursakt. 

Nu till de bra nyheterna;


  • BARA 17 DAGAR KVAR TILLS JAG FAR SVEIGE-BESOK. Syster och mamma!
  • Med smarthet pa samma niva som Sherlock Holmes har jag kommit fram till foljande for att losa ovanstoende problem: Nar mitt Sverigebesok kommer far de aven ta med sig min svenska dataladdare som ligger pa det svarta bordet i mitt rum, samt kopa med en adapter som denna gang ska fungera till sladden (va har noga med att kolla det vid kopet). OCH forhoppnngsvis har jag lyckats lindat pappa runt mitt lillfinger eller att han i ren godhet gar med pa att kopa en ny mobil at mig, som mamma i samma veva kan ta med till England. Det kan vara en sketans billig och ful mobil, men den maste vara tillganglig for olika SIMkort, ha kamera och Bloototh.
  • Jag fick ett jattegulligt brev fran farmor som va flera sidor langt sa det varmde i hjartat.
  • Idag fyller min kara Sandra Andersson 20 ar. Positivt, ja. Men lite ledsen ar jag over att missa hennes stora dag.

I normala fall skulle jag nog kunna ladda upp fler punkter med goda nyheter men just nu ar jag ganska off och uttrakad pa det mesta England har att erbjuda. Och eftersom jag ar i England so ar det ganska svart att fly fran. Speciellt nar varken mobil eller dator funkar som det ska! Men snart kommer mamma och Malin. Jag skulle garna folja med er hem efterat. Men forhoppningsvis har det satans regnet slutat falla och solen lyser aterigen bade pa himlen och i mitt hjarta.


 



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0